Hot om konsekvenser vardag för våra varslade medlemmar

Förhandlingsläget i avtalsförhandlingarna är fortsatt dött, men HRF träffar medlarna ikväll klockan 19:00.

På arbetsplatserna däremot, de som är varslade om strejk, där är stämningen allt annat än död. Jag får tydliga signaler från våra medlemmar på dessa arbetsplatser. Läget är ansträngt. Arbetsgivare verkar ha svårt att skilja på det personliga och det som är parternas tillvägagångssätt, det vill säga konfliktvarsel och eventuella stridsåtgärder. De som drabbas är arbetarna.

Förra året, 2011, pratade jag med en före detta förtroendevald om avtalsförhandlingarna 2010. Hon började, ett helt år efter, att gråta medan vi pratade. Arbetsgivaren hade varit så tuff mot henne, hotat henne, och mobbat henne på sitt arbete så mycket att hon ett år efter att avtalet tecknades bar så djupa själsliga sår att det var jobbigt att ens prata om. Och jag vet att klimatet är hårt under en avtalsrörelse efter ett varsel. Men någonstans tänkte jag att just det här fallet ändå var unikt.

Jag hade fel.

Här är några konkreta exempel på vad arbetsgivarna, antagligen med god hjälp från Visita, går på våra medlemmar och förtroendevalda på de varslade arbetsplatserna i Stockholm med nu:

• Order om att omedelbart meddela facklig tillhörighet till närmsta chef 
• Förbud mot att prata med varandra om facklig verksamhet 
• Förbud mot att värva medlemmar under arbetstid 
• Förbud mot att prata om strejken 
• Hot om långtgående konsekvenser för de förtroendevalda om strejken bryter ut 
• Hot om olovlig frånvaro för strejkande medlemmar 
• Löfte om extra betalning till de som vill arbeta under strejk 
• Hot om ökad arbetsbelastning efter strejken 
• Hot om indragna semestrar för strejkande 
• Hot om "att sätta hårt mot hårt" mot förtroendevalda 
• Hot om lönesänkning
• Samtal med förtroendevalda om att deras kollegor hatar dem 
• Hot om att inte erbjuda fler arbetspass till otryggt anställda om de stödjer strejken

Det är 2012. Vi tar vårt ansvar. Jag kräver att mobbingen och kränkningarna av vår föreningsrätt omedelbart upphör. Vi kan också sätta hårt mot hårt.

Nytt namn, samma snikenhet

Och så blev det skarpt läge. Idag sade HRF upp kollektivavtalen med Visita (f.d SHR).

Som en konsekvens av förra veckans strandning säger HRF idag upp kollektivavtalet ”Gröna riksen” och tillhörande supplement samt Casinoavtalet och Nöjesavtalet. Uppsägningen av avtalen innebär att anställda på arbetsplatser som omfattas av dessa avtal står avtalslösa från och med den 8 juni.

SHR har bytt namn, men de är fortfarande samma snikna arbetsgivarorganisation. Vi behöver inte byta namn och vi kommer alltid att vara den goda ansvarstagande part som verkar för arbetstagarnas rätt.

Nu organiserar vi vidare för att kräva den rätten.

Vi utvisar ingen!

Idag kör TV4 Nyheterna ett osedvanligt dåligt faktakontrollerat inslag om pizzabagaren i Vedevåg som hotas med utvisning efter att Hotell- & restaurangfacket skulle ha yttrat sig negativt till migrationsverket. Nyheten är allt annat än ny - något som TV4 borde veta om. Till det ska läggas att vi för flera veckor sedan gick ut med ett pressmeddelande om ärendet, som totalt motsätter sig den bild som Nyheterna nu målar upp.

När pizzabagaren i november 2011 första gången ansökte om arbetstilltånd fick HRF ansökan för påseende. Att arbeta som pizzabagare är att jämställas med att arbeta som kock och den lön som pizzabagaren erbjöds av sin arbetsgivare låg cirka 2000 kronor under den minimilön han enligt avtalet skulle ha – inte 200. 

I december 2011 återkom arbetsgivaren med en ny ansökan där pizzabagaren erbjöds 21 000 kronor i månaden. Vid det ansökningstillfället hade HRF inget att erinra. Varför Migrationsverket inte har valt att väga in detta i sitt beslut vet vi inte. Detta framkommer inte i Nerikes Allehanda och tidningen har i våra kontakter med dem avböjt att ta in en rättelse.

Vilka krafter som ligger bakom att en historia av den här sorten publiceras igen med denna vinkling kan man ju bara spekulera i. Men det är ju avtalstider.

Gör om gör rätt, TV4.

Ungdomarna prioriteras i vår avdelning

Skolinformationen i avdelningen går framåt. Vi får förfrågningar stadigt från olika skolor i branschen nu, vilket är mycket glädjande. Det finns en efterfrågan på facklig kunskap och kunskap i arbetsmarknaden i stort.
Om alla elever i gymnasieskolan, någon gång under sin studietid, skulle få lära sig om sina rättigheter på arbetsmarknaden så skulle det se betydligt bättre ut i samhället. Det är jag övertygad om. Ungdomar förtjänar bättre än att användas som mattor för giriga arbetsgivare att trampa på.

En skolinformation kan vara allt från en timme till en hel dag. Ett studerandemedlemskap är gratis. Antalet nyinträdda studerandemedlemmar har ökat kraftigt på sistone och i juni håller vi i avdelningen den första medlemsutbildningen (tre dagar lång) någonsin för endast studerandemedlemmar. Mer information om detta kommer.

Utvecklingen i ungdomsverksamheten i övrigt är också mycket positiv. Med Daniel Jernström, vice ordförande i avdelningsstyrelsen samt ungdomsansvarig i avdelningen vid rodret, kan vi räkna med mycket aktivitet framöver.

Nu söker vi fler duktiga medlemmar och förtroendevalda som vill lära sig att hålla skolinfo. Du som vill vara med på detta ska vara under 30 år. Maila mig på jenny.bengtsson@hrf.net, så snackar vi mer!

Strandade förhandlingar och miljarderna som "försvann".

Anmärkningsvärt idag är att vi nu tvingas stranda förhandlingarna mellan oss och Visita (fd SHR).

Trots att sju inbokade förhandlingsdagar passerat har Visita (tidigare SHR) och HRF bara träffats vid två tillfällen om sammanlagt 2 timmar och 31 minuter. Mötena har varit helt fruktlösa eftersom Visita inte vill diskutera de allmänna villkoren i avtalet.

Samtidigt går samma arbetsgivarorganisation ut med glädjerop: "fler sysselsatta i branschen efter halveringen av restaurangmomsen". Först och främst är det, enligt Visita, småföretagare som har kunnat anställa.
Det är ju givetvis positivt. Passar på att lägga till ett par rader ur HRF:s exemplariska rapport "Att dela med sig av kakan – en rapport om lönsamheten i hotell- och restaurangbranschen"

Rapporten visar att 40 procent av de anställda inom restaurang arbetar på 3 procent av företagen. Inom hotell och konferensanläggningar arbetar 60 procent av de anställda på 8 procent av företagen. De småföretag som har sämre lönsamhet, har få, eller ofta inga, anställda.

Till detta ska vinstuttagen i branschen läggas:

Ur ett sysselsättningsperspektiv domineras hotell- och restaurangbranschen av ett mindre antal mycket stora företag. Dessa företag, som inte sällan är multinationella koncerner, gör stora vinster. Endast de hundra största företagen gjorde år 2010 en samlad vinst på över 2,3 miljarder kronor och omsatte över 39 miljarder.

Ja, det finns pengar i branschen. Ändå anser Visita föga förvånande att HRF ställer orimliga krav med hänvisning till att den procentuella löneökning vi kräver är dubbelt så stor som industrins.
Här är ett enkelt räkneexempel som visar varför vi gör detta:

• Löneökning på 2,6% på industrilön på 32 000 kronor: 832 kronor
• Löneökning på 2,6% på restaurangbiträdeslön på 19 000 kronor: 494 kronor

Det är skillnad på procent och kronor. Vi betalar till exempel hyran med kronor. Vi betalar mat med kronor. Vi betalar förskoleavgifter, SL-kort och räkningar med kronnor. Och vi vill ha löneökningen i kronor.

Vi är lågavlönade som det är.
Vi ska inte behöva stå tillbaka löne- och villkorsmässigt medan branschen ökar i omsättning. Det accepterar vi inte. Det förtjänar vi inte.

Lådorna har anlänt till avdelningen. Vi väntar.