Det förbaskade OB-tillägget

Ibland när man pratar om vårat kollektivavtal med folk i branschen, både medlemmar och folk som valt att stå utanför, så får man kommentarer som; HRFs avtal är så dåligt  för att OB-tillägget är så lågt, Titta på Handels de har ju bra OB, -När ska ni ( HRF ) höja OB-tillägget?

Först och främst är det ju inte HRF som ensidigt bestämmer vad som står i avtalet. Då skulle både det ena och andra se bättre ut. Arbetsgivarsidan skall ju komma med sitt till förhandlingsbordet också.

Men jag tycker faktiskt att folk har snöat in lite väl mycket på det där med OB. Självklart ska vi ersättas för att vi jobbar obekväm arbetstid och jag tycker ersättningen borde vara högre, mycket högre.
Men man måste nog tänka lite kring hur det går till när man förhandlar fram ett kollektivavtal. Hur mycket ska vi sälja för att få till en högre ersättning? Är det värt att vi får en mindre löneökning till förmån för OB? Ska vi sänka kraven på övertidsersättning till förmån för högre OB?

Sen måste vi sluta jämföra OB med tex. Handels. De har ett högt OB som lever kvar från den tiden då affärerna stängde vid 18 och det inte fanns en tanke på att ha öppet under helgerna. Handels kommer få kämpa hårt för att behålla den. Våran arbetsgivarsida kommer alltid komma med argumentet "du vet hur arbetstiderna ser ut när du söker dig till branschen" . Vi förhandlar efter våra förutsättningar och de andra förbunden utifrån sina.

Vi borde istället fokusera på att få ut de löner och ersättningar vi har rätt till i vårat avtal. Hur mycket eller lite vi har OB-tillägg kommer inte betyda speciellt mycket när vi och våra kamrater ständigt blir blåsta på uteblivna övertidsersättningar, lurade på mjukdagar eller får lön under minimlön.

Om vi börjar där och sen ser till att alla arbetskamrater blir medlemmar så vi är många och starka inför avtalsrörelsen så skall vi nog kunna höja både lön och OB samt fundera över om vi inte är värda andra förmåner också.

/Johan Östman

Nya tider, nya metoder

Att jobba fackligt är ofta att hålla sig inom fasta ramar. Förhandlingar enligt uppgjorda regler.
Möten inom föreningstraditioner. Lagar, avtal och regler enligt paragrafer.
Vi bestämmer demokratiskt vad föreningen står och tycker.

Men det finns ett område där vi har väldigt fria tyglar, där nya grepp och idéer måste implementeras, Organisering.
Länge var fackföreningsrörelsen en självklarhet, du jobbade, alltså var du med i ett fackförbund.
Så är det inte längre. Det beror givetvis på en mängd faktorer. Oavsett om du skyller på en borgerlig regerings attack på a-kassa och fackavgift eller på ett mer individualistiskt samhälle eller kanske på en alltför passiv fackföreningsrörelse, så spelar det ingen roll.
Våran största utmaning är sviktande medlemsantal.
Så, Sörj inte Organisera!!!!!

Och när vi nu skall locka tillbaka gamla medlemmar och hitta nya medlemmar är det också dags att uppdatera våra metoder, att hitta ny kanaler. Synas och övertyga arbetarna i vår bransch att ett medlemskap i våran fina förening är det absolut bästa sättet till att nå schystare villkor på arbetet.

En av dem kanalerna är våran podcast. Det är en förbaskat kul att få vara med och planera och spela in "Bakom Svängdörrarna", och att vi får så fin feedback värmer i hjärtat.

Jag ger er det senaste avsnittet, god lyssning!

/Johan

Feminism att vägra krogar utan avtal

Ska ni ut och äta i kväll, på internationella kvinnodagen? Undvik kollektivavtalssmitarna.

Restaurangbranschen är kvinnodominerad. Till detta ska läggas att nästan hälften av alla arbetare i branschen tvingas arbeta på otrygga anställningar, att fyra av tio tvingas arbeta deltid och att löneläget är lågt.

Restaurangbranschen har en hög kollektivavtalsspridning. De allra flesta arbetsgivare i branschen inser att kollektivavtal är ett måste för att kunna bedriva en seriös verksamhet.
Men det finns de som väljer att ställa sig på andra sidan, och säga nej till den i avtal fastställda grundtryggheten, rätten att ovillkorligen omfattas av försäkringsskydd på jobbet och rätten till ökat medbestämmande på arbetsplatsen. Dessa är både högprofilerade krögare och allmänna fifflare.

De arbetsplatser som leder ligan över dåliga villkor är givetvis de arbetsplatser som saknar kollektivavtal. Där arbetsgivaren inte tycker att kostnaden för trygghet är en investering. Ofta på dessa arbetsplatser ser vi lägre löner, slavliknande förhållanden, sexuella trakasserier, utbredd otrygghet, dålig arbetsmiljö, hög personalomsättning och oförmåga att anpassa arbetet för att möjliggöra för kvinnor att kombinera föräldraskap och arbete.

De arbetsgivare som avstår kollektivavtal väljer att bidra till att kvinnor även fortsättningsvis ska ha en lägre ställning i samhället genom att hålla dem otrygga och underbetalda.

Idag slår vi ett slag för alla de arbetsplatser som har kollektivavtal. Nej, det är inte alltid som villkoren är superba på dessa, och nej, det är inte alltid allt går rätt till på dessa heller. Men möjligheten för arbetande kvinnor att få ut det de har rätt till finns där att ta.

Frågan om att alltid, både som arbetare och konsument, välja arbetsplatser med kollektivavtal är en feministisk fråga. Branschens kvinnor gagnas inte av dåliga villkor och obefintliga möjligheter till inflytande. Och samhället i stort

Idag är det internationella kvinnodagen. Men det är en feministisk handling och en handling för jämställdhet i stort att välja bort arbetsplatser som inte är villiga att leverera schysta villkor och trygghet till kvinnor. Varje dag. Hela året.


Här kollar du om en arbetsplats omfattas av kollektivavtal.


/Jenny

En ny personlighet

Så står man där framför minigolfbanan under nybyggda Tele2 arena tillsammans med dottern och en kompis till henne, båda 8år gamla när man inser att anläggningen inte har kollektivavtal.
Jag visste att O´learys (och flera andra restauranger i arenan ) inte har kollektivavtal men jag hade inte kopplat, att golfbanan var en del av O´Learys.

De åren jag har engagerat mig mer och mer fackligt har gjort att jag har insett hur illa personalen på många ställen i vår bransch har det. Många som arbetar har inte ens grundtryggheten som ett kollektivavatal ger.
I takt med att man blir mer politiskt och arbetsrättsligt medveten blir fler och fler val man gör i livet knepiga. De varor och tjänster man köper får ringar på vattnet över hela världen.
För att kunna göra dessa val enklare och för att vi ska kunna utöva vår konsumentmakt har Hotell och restaurangfacket tagit fram en hemsida där man kan gå in och söka på krogarna och se om de har kollektivavtal innan man besöker dem.
Jag har som rutin att alltid kolla de krogarna jag planerar att besöka och väljer alltid bort de krögare som inte har tecknat avtal.


Jag har med tiden utvecklat en ny personlighet av en sträng kollektivavtalspolis som allt oftare tittar fram.
Hen kommer fram och tar över min kropp så fort jag ser ett restaurangnamn jag inte känner till. Sen skriver hen i sociala medier och gnäller på släkt, vänner och totala främlingar. "Gå inte dit" "bryr du dig inte om anställningsvillkoren" "SCHYSTA VILLKOR!!!!!"

Till exempel när jag läste nomineringarna till DNs Gulddraken 2014, kom kollektivavtalspolisen fram och sökte på samtliga nominerade och vi blev båda lika överraskade av svaret:

Samtliga i kategorin Budget saknade kollektivavtal

I kategorin Mellan har 2/5 nominerade kollektivavtal

I kategorin Lyx ser det bättre ut med 4/5 nominerade med kollektivavtal

I kategorin Kafé är det botten, samtliga utan kollektivavtal

Resultat: 14 av 20 nominerade i DNs krogpris saknar alltså kollektivavatal - KATASTROF

Det är när det blir oplanerade krogbesök som kollektivavtalspolisen gör det svårt för mig. När man står hungrig utanför den enda korvkiosken på mil eller när en hög kompisar har installerat sig på en pub utan schysta villkor eller när man blir bjuden på restaurang av sitt jobb. Då vacklar man, ibland köper man en korv ändå och ibland övertygar man alla att flytta på sig...ibland inte.

Jag har kamrater där kollektivavtalspolisen helt tagit över deras kroppar och aldrig skulle sätta sin fot på avtalslösa ställen. Kamrater som hellre stannar hemma än att bli bjuden på avtalslös restaurang.
Jag är inte där ännu med jag är övertygad om att även jag kommer slukas upp helt av kollektivavtalspolisen.

Hur gick det då på golfbanan, blev det något besök?


Än så länge har finns det en kraft kollektivavtalspolisen inte rår på och det är två 8-åringars vilja.
Så vi gick en golfrunda, men maten intog vi på annan restaurang.


Däremot kompenserade kolektivavtalspolisen genom att lämna ett spår av HRF-merch efter sig......


/Johan

Politiska påtryckningar på jobbet

Idag sprids ett utskick som Max Hamburgerrestauranger författat och som riktas till alla medarbetare. I ett stycke väljer arbetsgivaren att "tipsa" personalen om att rösta rätt, det vill säga inte på (S) och (V).

Det är ironiskt att detta sker med tanke på hur många gånger vi på den fackliga sidan har blivit förlagda med förbud mot att ens prata politik på arbetsplatserna. Vi förbjuds sätta upp anslag med politisk ton och våra medlemmar har blivit tillsagda att "politiksnack inte är något man tar på arbetsplatsen".

Det dock inte helt oväntat att detta kommer nu. Visita går ut hårt med politisk propaganda och skrämseltaktik just nu. I potten ligger arbetsgivaravgifter och sänkt restaurangmoms.

Nåväl. Detta går idag ut till anställda på Max Hamburgerrestauranger, men gäller givetvis alla som arbetar i branschen.

15 osockrade sanningar om arbetsmarknaden

Idag skriver Daniel Swedin otroligt bra på Aftonbladet om den otrygga arbetsmarknaden. Han konstaterar att det pratas för lite om vilken arbetsmarknad vi har i Sverige, egentligen. I Hotell- och restaurangfacket pratar vi om just detta jämt. Men i samhället generellt sett borde detta uppmärksammas mycket mer. Vi måste prata mer om detta helt enkelt. 

På twitter sammanställde jag en liten lista över en del faktorer som gör arbetsmarknaden till den tråkiga skitmarknad den är idag. De är inte ställda i någon särskild ordning. Alla är typ lika illa.

1. Idag är det fullt möjligt att bollas runt på otrygga anställningar i hela sitt yrkesliv, bara arbetsgivaren tänker till lite. Det gör de.

2. Idag gäller principen "är du ung & hungrig kan du ta vilka skitvillkor som helst". Alternativet är att inte ha någon sysselsättning alls.

3. Idag är nästan 50 procent av alla i restaurangbranschen otryggt anställda, det vill säga i princip helt rättslösa.

4. Idag sitter folk hemma och väntar på sms eller samtal som avgör huruvida det blir nåt jobb eller inte.

5. Var fjärde ung saknar arbete.

6. Bara var tredje anställd i restaurangbranschen, som lyckats med konststycket att få fast anställning, är anställd på heltid.

7. Idag tycker en del arbetsgivare och deras arbetsgivarorganisation att det är ok att säga upp för att ersätta med bemanningsanställda.

8. 1/10 jobb i restaurangbranschen är subventionerade jobb. Detta trots (utöver) sänkt arbetsgivaravgift och halverad krogmoms.

9. I restaurangbranschen är var fjärde arbetslös om vi räknar om alla ofrivilliga deltider och otrygga anställningar till heltider.

10. Den utbredda otryggheten och arbetslösheten kombinerat med låg respekt gentemot unga arbetare gör facklig organisering ofta omöjlig.

11. Är du arbetskraftsinvandrare är ditt tillstånd att vara i landet knutet till din arbetsgivare. Du är alltså ägd av din arbetsgivare.

12. Om en arbetare med arbetskraftstillstånd skulle göra sig obekväm (om dåliga villkor tex) kan tillståndet ryka. Klaga = lämna landet.

13. Arbetsmarknadens hierarki är ungefär så här: svensktalande framför ej svensktalande. Män framför kvinnor. Unga och äldre är lika illa.

14. Lönegapet mellan kvinnor och män har ökat med 40 (!!!) procent sedan Reinfeldt blev statsminister.

15. Idag, 2013, tar kvinnor ut 3/4 av all föräldraledighet. Varför? De tjänar mindre än männen gör.

Tråkigt.

Men inte omöjligt att förändra med rätt politik och en jävla massa fackligt arbete.

/Jenny

Manifestationen i Kärrtorp

Igår samlades 16 000 personer i Kärrtorp för att visa sin avsky mot rasism och nazism. Vi var givetvis där. För oss är det självklart att ta ställning.

Vi skickade en hälsning till arrangörerna innan manifestationen. Här följer den:

"Kära antirasister!

Vi är hotell- och restaurangfacket. Vi organiserar människor från alla världens delar. I vår bransch talar vi alla språk. Vi är hela världen samlad i en bransch. Vi är mer än mångkulturella.
Vi är miljonkulturella.
Det är just det som gör vår bransch underbar. 

Vi är alla olika, vi har alla lika rätt att vara det. Och vi står här idag för att markera att det är exakt just så vi vill ha det också.
Vi står här för att markera för de krafter som inte respekterar detta att de varken är välkomna på våra arbetsplatser eller i vår bransch.

Antirasistism och facklig kamp har alltid varit desamma. Och vi kommer outröttligt att fortsätta föra dem båda tills rasismen är utrotad.

Var hälsade alla antirasister, tillsammans är vi starkare än allt! 

/Hotell- och restaurangfacket genom Stockholmsavdelningens ordförande Jenny Bengtsson"

Varför hylla gratisarbete, Myllymäki?

Han är Sveriges representant i kock-EM (Bocuse d'Or Europe). Han syns överallt. På morgon-TV, på mässor, i tävlingar och i tidningen. Han är en förebild för många trötta hemmakockar som letar efter inspiration. Säkert för många kockar också. Och för många ungdomar med kockdrömmar.
Att sätta ett gott exempel borde vara viktigt.

Men när Allt Om Stockholm släppte en lång intervju med Tommy Myllymäki i början av veckan var det inte dett goda föredömet som lyste.
I intervjun kommer man in på gratisarbetet som uppmärksammats på danska restaurangen Noma:

- Arbetssättet inom restaurang är annorlunda nu, det är tuffare konkurrens. Många har en romantisk idé om restaurangvärlden men det är ren och skär business. De här unga killarna vill jobba gratis för att lära sig, säger han och tillägger:
Kolla på Zlatan, han gick inte hem när träningen var slut, han stannade kvar och tränade i tre timmar till - det är ju så man blir bäst.

Gratisarbete är ren och skär business, det har Tommy helt rätt i. För arbetsgivaren. Det är ju som bekant bara arbetsgivaren som tjänar pengar på andras gratisarbete. Men vad är det som säger att man inte kan lära sig ett yrke om man inte jobbar gratis?
Och en sak till. Att dra metaforen "kolla på Zlatan..", för att försvara gratis arbetskraft känns ganska trist. Men faktum att stilen känns igen. När jag debatterade sexuella trakasserier i restaurangbranschen i somras fick jag liknande kommentarer - typ "det går ju inte att vara brandman om man är rädd för eld" som en metafor för att man som tjej inte rimligtvis kan förvänta sig en trakasserifri arbetsmiljö i restaurangbranschen.

Det fortsätter.

Får du egna förfrågningar om att ta emot oavlönade praktikanter?
- Jag får inte så många, men det beror på vilket sätt man ser det, vi har ju anställda och så de som går som elever och kommer från kockgymnasiet. Men jag skulle absolut göra det om någon verkligen ville. Det man ska komma ihåg är att det är ingen som har tvingat de här personerna till Noma, de är där av fri vilja för att de vill bli bättre. Det är samma som med svenska fotbollslaget - man blir inte bäst om man bara spelar två timmar per dag.

Och så var vi där igen. Poäng i god arbetsgivarsed: noll. Poäng i bra metaforer: noll.

Och förresten. Alla är på jobbet av fri vilja. Men lön ska man fortfarande betala ut om man menar allvar med att vara en bra arbetsgivare.

Goda exempel från arbetsgivarevärlden

Det är inte ofta det finns underlag nog att lyfta goda exempel från arbetsgivarsidan. Men så här, mitt i tider av otrygghet, lönedumpning och allmänt vilsna företagsledare, har det faktiskt dykt upp en del upplyftande exempel. Dessa är givetvis värda att lyfta fram. Så här kommer de!


1. Clarion Hotell Stockholm
När ISS ville dra ned på hotellstädarnas heltider sade Clarion Stockholm ifrån, sade upp avtalet med ISS och anställde arbetarna i egen regi. Susanna Ståhl, VD:

Det går ihop med vår filosofi som företag. Vi vill ta ett ansvar för våra medarbetares livssituation så att de kan få en trygghet. Många av städarna har jobbat på hotellet sedan vi öppnade.

Fasta anställningar istället för entreprenad eller bemanningsföretag. Bra!


2. My Food Story
När My Food Story öppnade gjorde man det med en personalfilosofi som uppmuntrade de anställda att vara med i fack och A-kassa. Detta uppmärksammades i "Bakom Svängdörrarna", HRF:s podcast. Jens Könberg, caféägare:

En viktig sak för oss är att vi har som vision att alla våra anställda ska vara medlemmar i något fackförbund och A-kassa. Vi förhåller oss inte neutrala till facket och fackligt medlemskap, utan vi ser positivt på det och tror på den svenska modellen, som dock inte kan tas för given. Vi kommer att höja lönen motsvarande hälften av kostnaden för medlemskap i fack och A-kassa för de anställda som visar upp att de är med i både fack och A-kassa.

Det behöver nog inte sägas. Detta gillas. Skarpt. Fler arbetsgivare borde följa.

2. KÄK

När Petter gav sig in i krögarsvängen var det med en personalpolitik som går ut på att tillsvidareanställa. Petter, hiphopare och krögare:

Tanken är att vi ska fastanställa alla som jobba här, stället ska vara lika mycket deras som vårt - och de ska vara involverade på alla plan. På så sätt får de möjligheten att styra över sin vardag och de kan gå till banken och be om lån till en bostad.

Ja, alla borde få vara tillsvidareanställda. Det borde vara norm!


Också:
Lily's Burgers, som drivs av Joel Kinnaman, har nu kollektivavtal!

Lönespec på servett

Dagens botten:

Att en topprestaurang i Stockholm, som dessutom är medlem i Visita skriver lönespecifikationer till sina anställda i stil med denna:

Så fruktansvärt oseriöst. Men också talande för vad man tror att man kommer undan med om man driver restaurang. Sånt här drar skam över hela arbetsgivarekåren. Att seriösa arbetsgivare inte tar ton mot detta är högst förvånansvärt. Det är 2013. Kom igen nu.

Och för er som undrar: ja, 110 kronor är under minimilön. Inte ens den enkla biten fick den här arbetsgivaren rätt. 

Dagens toppen:

HRF Avdelning 02 Stockholm Gotland ökar i medlemsantal!

Kändiskrogarna behind the scenes

Allt om Stockholm skriver idag om kändisställena i Stockholm. I artikeln nämns bland annat vad kändisarna själva tycker om att driva företag och vad som finns på menyn. Man glömde dock bort att nämna huruvida dessa kändisar också gör rätt för sig gentemot de anställda som arbetar på plats.
Så här följer en uppdaterad lista, baserad på artikeln i Allt om Stockholm men med ett par viktiga extra punkter tillagda:


LILY'S BURGERS 

Skådisen Joel Kinnaman må ha det hektiskt på jobbet: vifta med pistoler, skjuta mot andra skådisar – och ducka från fotografer på röda mattan. Men inget går som bekant upp mot stressen i ett riktigt sprudlande kök. Och då kanske framför allt i ett hamburgerkök. Nu står inte Kinnaman själv och vänder burgare, men tillsammans med "Snabba cash"-skådisen Mahmut Suvakcis driver han åtminstone ett hak. Nämligen Lily's burger på Hornsbergs strand.
– Han är med och bestämmer och jag rådfrågar honom om allting. Joel koncentrerar sig på film just nu, berättade kollegan Suvakci tidigare för Nöjesbladet. 

På menyn: Hamburgare. Förra veckan experimenterade man med smörstekta kantareller samt smält pecorino ost. Ananas har även förekommit mellan bröden.

KOLLEKTIVAVTAL: NEJ. I allt viftande med pistoler och dylikt måste det helt enkelt glömts bort att kollektivavtal är en väldigt viktig del i att vara en seriös, om än viftande, krögare.

BETYG: Gå ej dit.

AIFUR KROG & BAR 

Eurodisco-kungen E-type är en minst sagt vikingaintresserad man. Så entusiastisk är den hårfagre hitmakaren att han nyligen ”råkade” buda hem 12 av husen från filmen ”Arn” på en nätauktion. Ett värv som nu ska flyttas till Stockholm bli en medeltidsby för företagsfester, marknader och bröllop.  

Mest känt av E-types vikingaprojekt är dock hans restaurang Aifur i Gamla stan. Här går allt i vikingastil - från inredning till de anställdas kläder. Har gästen riktig tur kommer E-type själv förbi och brister ut i sång. 

Från menyn: ”Mjöd och gräddkokta musslor” ”Bautabröd", "Varjagernas helstekta dvärgkyckling", "Kung Björns Gillesgös på Birkavis".

KOLLEKTIVAVTAL: NEJ. Nej, det finns inget kollektivavtal på Aifur. Och i ärlighetens namn känns ju bara det rätt så... medeltida.

BETYG: Alla har vi säkert suktat efter ett gott bautabröd. Men tills E-type är "coming up" med ett kollektivavtal för sina anställda blir rådet ändå att inte gå till Aifur vare sig för bröd eller något annat. Och medeltidsbyn i Stockholm... ja den ser vi fram emot. Inte.

COFFEE & FRIENDS 

"Let's Dance"-profilen Carin Da Silva är inte bara bra på att "svänga sina lurviga" - utan även på att svänga ihop bakverk åt de lurviga.
– Jag kommer att baka cupcakes av kött, sa Carin Da Silva till Nöjesbladet när hon öppnade sitt hundkafé Coffee & Friends förra sommaren.
För människodjuren finns tack och lov en särskild meny. 

På menyn: Hundtapas, älgchips, blodpudding, hundcupcakes. Soppor, sallader.

KOLLEKTIVAVTAL: NEJ. Gissningsvis är det inte hundar som arbetar på detta ställe utan människor. Pension, försäkringar och schysta villkor är viktiga faktorer för människor. Även på Coffee & Friends.

BETYG: Gå inte dit.

JUICEVERKET 

Vi har sett honom ha det jättejobbigt i skolan, Andreas Wilson. I Jan Guillous "Ondskan" åkte han på så mycket stryk att han var tvungen att ta till drastiska metoder för att bli av penalismen – oaptitliga metoder – så som avföring i en hink. Kanske var det detta som fick honom att vilja ta klivet över till något härligare, nämligen goda juicer! Skådisen driver sedan en tid tillbaka baren Juiceverket.
Tre, fyra dagar i veckan står han bakom disken och gör fruktdrinkar.
– Jag tror att det är bra att göra olika saker. Bartenderyrket är ett konkret hantverk, medan skådespelaryrket är mer abstrakt och skapande, har han berättat tidigare för Allt om Stockholm. 

På menyn: Juice. På Twitter kan man läsa om deras nya idé: säsongens svamp.

KOLLEKTIVAVTAL: NEJ. Andreas Wilson har alldeles rätt i en sak. Bartenderyrket är ett konkret hantverk. Och detta hantverk prisas också på de flesta ställen, med avtalade löner och villkor för de anställda. Men inte på Juiceverket. 

BETYG: Juice kan man göra hemma. Gå inte dit.

KÄK 

Petter har varit artist jätte, jättelänge, släppt en bok – och lanserat någon slags alkoholhaltig dryck – men riktigt nöjd verkar han aldrig bli. Nä, någonting fattas tydligen för det mesta. Vad det var den här gången fick vi reda på för några veckor sedan när artisten gick ut och berättade att han skulle öppna restaurang "Käk".
Redan första helgen fick man stänga för att maten tagit slut. Bra jobbat av artisten. Och förutom ett välsvarvat PR-arbete verkar Petter även kunna annat:
- Jag är skitbra på att diska! Mycket grymmare än att stå i baren. Jag har jobbat som diskare på flera ställen i stan, sa han tidigare till Allt om Stockholm. 

På menyn: Burgare, steak sandwich, korvar med toppings, tacos och gyros.

KOLLEKTIVAVTAL: JA! Petters prat om anständiga villkor för de anställda på KÄK var inte en skröna. Här föregår man med gott exempel och är medlem i arbetsgivarorganisationen Visita, vilket betyder att kollektivavtal mellan Hotell- och restaurangfacket och Visita gäller på arbetsplatsen!

BETYG: Enligt ryktet är burgarna på KÄK väldigt goda! Bon apetit!

För er som känner er osäkra på vad ett kollektivavtal faktiskt betyder för de anställda - läs mer här!

Tänk på detta när Obama är i stan

Härom natten drömde jag om vad USA:s president Barack Obamas besök i Stockholm idag kommer att innebära för arbetarna i vår bransch, i och med att hela stan i princip stängs av. För gemene man är det nog inte just de frågorna som dyker upp i drömmarna. Fullt förståeligt.
Nåja, jag tänkte iallafall att jag skulle redogöra lite för vad du som arbetar i branschen kan vänta dig, och kräva, idag och imorgon.

 

Här är några tänkbara scenarion:

 

 

1. Kan jag bli hemskickad tidigare idag eller imorgon för att vi inte har några gäster?
- Du har rätt att stanna på jobbet med lön precis som vanligt. Om arbetsgivaren ändå insisterar på att stänga ska du ha lön ändå. Det är inte ditt fel att Obama är i stan.

 

2. Min arbetsplats håller stängt med hänvisning till att vi säkert inte kommer att ha så många gäster där. Ska jag få lön då iallafall?
- Självklart ska du ha fullt betalt för din ordinarie arbetstid. Obama är inte en naturkatastrof (om man bortser från att han åker hit med 700 personer, 30 flygplan, 40 bilar, 1 limousine - "the beast" och 5 helikoptrar).

 

3. Varken tågen eller bussarna går. Jag försöker planera min resa till jobbet så gott det går, men tänk om jag kommer försent. Kan jag få sparken då?
- Nej. Stan är avstängd. Vi är inga superhjältar som kan flyga till jobbet utan är hänvisade till samma resvägar som alla andra. Vilken arbetsgivare som helst borde kunna räkna ut att det kommer att innebära personalförseningar och behandla det därefter.

 

4. På mitt jobb tycker man att vi ska buga när Obama kommer. Jag känner mig inte bekväm med det. Måste jag?
- Nej. Be proud. Buga inte för nån.

 

5. Om jag måste stanna kvar på jobbet och jobba över, vad händer då?
- Då stannar du över och jobbar, men kräver givetvis övertidsersättning för varje minut du gör det.

 

6. Min arbetsgivare har frågat folk på min arbetsplats om vi kan tänka oss att jobba extra utan lön idag i och med att vi kanske får se presidenten. Vad svarar man på det?
- Aldrig i livet. Det är inte president Obama som bestämmer lönerna i Sverige (tack och lov). Det gör du, dina kamrater och arbetsmarknadens parter. Du ska givetvis ha lön.

 

7. Obama bor på min arbetsplats. I och med det säger min arbetsgivare att jag måste jag raka av skägget så säkerhetspolisen inte tror att jag är terrorist. Kan de verkligen tvinga mig att göra det?
- Självklart inte. Det är bara dumt. Och kränkande.

 

 

Problem? Hör av dig! Och ha en trevlig dag på jobbet!

Dina löner och rättigheter kan du läsa mer om på www.hrf.net.

"Grundtrygghet får ni betala själva"

En arbetsgivare ringde precis till vår lokalavdelning i Stockholm och ville ha en blankett för att få sluta betala FORA-försäkringarna för sina anställda.

"FORA är riktiga blodsugare", tyckte arbetsgivaren, som driver en välbesökt krog i centrala Stockholm. "Man får ju betala typ 20 000 var tredje månad för alla dom där försäkringarna. Det är inte värt det".

FORA - för er som inte vet det, är det bolag som administrerar alla försäkringar som ingår i kollektivavtalen, samt pension för anställda. Dessa försäkringar och denna pension är en stor och avgörande del i grundtryggheten på arbetsmarknaden.

Men det är klart; det kan man ju inte som enskild krögare behöva tvingas vara med och betala på.

11 000 i månaden innan skatt betalar ingen hyra

Christer Ågren, Svenskt Näringsliv, tycker föga förvånande att vi har för höga löner i branschen. I Svenska Dagbladet idag:

Men vad menar du med en låg lön? Vilken lönenivå ska de enkla jobben ha?

– Svårt att säga, men som exempel vill jag nämna att ett entréjobb skulle kunna ha yrkesintroduktionens avtal som förebild, med en ingångslön på 75 procent.

Nej Christer Ågren. En lön på typ 11 000 är inte en "lön att leva på" för en artonåring i restaurangbranschen. Och för upplysnings skull, i och med att du inte verkar tycka att vår bransch "tar sitt ansvar" i fråga om att ge unga sysselsättning: 60 procent av branschens arbetare är under 30 år.

För dig som inte är insatt i vilka lönenivåer det i praktiken är Svenskt Näringsliv vill att vi ska ha kommer här en tabell baserad på dagens lönenivåer.


Minimilön utan yrkesvana:

Kronor/månad 14 448
Kronor/timme 83,55


Ungdomslön för dig under 20 år

Fr o m 19 år
Kronor/månad 12 073
Kronor/timme 69,82

Fr o m 18 år
Kronor/månad 11 010
Kronor/timme 63,67

Fr o m 17 år
Kronor/månad 10 478
Kronor/timme 60,60


Det är inte särskilt svårt att en artonåring, med en lön på 11 010 i månaden (om hen lyckas få ett fast heltidsjobb, vilket är också skrämmande ovanligt i branschen idag) inte kommer att kunna skapa sig ett liv som alla andra. Det förstår jag att Svenskt Näringsliv inte reflekterar över så mycket. På det högkvarteret är man nog långt ifrån den lönenivån. Men gå på restaurang, det gör man säkert gärna.

VAB:ar du får du sparken

En sorglig, men tyvärr vanlig händelse i branschen:

En medlem ringde precis, förtvivlad, efter att ha blivit nekad att gå hem från jobbet för att vårda barn. Varför? Jo, för att "hur skulle det då gå med restaurangen?". Bestämde han sig för att ÄNDÅ gå behövde han aldrig komma tillbaka. Arbetsgivaren, en högst resonabel man, kunde dock tänka sig att låta medlemmen gå om barnet var akut sjukt. Om det bara var vanligt sjukt skulle medlemmen hålla käften och fortsätta jobba.

I det läget är det bra att ha ett fackförbund i ryggen.

Kampens högtidsdag

God morgon alla fackliga kamrater. Idag är det första maj - arbetarnas - vår - högtidsdag. Vi som är fackliga medlemmar kan sträcka på oss i stolthet idag. Vi gör det i demonstrationståg eller på arbetsplatsen. Men oavsett var vi är: detta är vår dag. Glöm aldrig det kamrater!

Jag skickar med ett par rader ur Internationalen, min favoritvers (den tredje). Den handlar om facklig kamp.

I sin förgudning avskyvärda,
månn´guldets kungar nånsin haft
ett annat mål än att bli närda
av proletärens arbetskraft?
Vad han skapat under nöd och vaka
utav tjuvar rånat är;
när folket kräva det tillbaka
sin egen rätt de blott begär.

Upp till kamp emot kvalen.
Siste striden det är,
ty Internationalen
till alla lycka bär.
Upp till kamp emot kvalen.
Sista striden det är,
ty Internationalen
åt alla lycka bär.

Låt de orden och solidaritet och gemenskap genomsyra denna dag. Din dag. Vår dag.

Kärlek och kamratliga hälsningar till er alla!
/Jenny Bengtsson, ordförande HRF avdelning 2

Plötsligt finns inte pengarna att höja lönerna med längre

Visita gick i slutet av 2012 ut och förklarade vilket bra år det hade varit, med både ökad omsättning och sysselsättning.

Men faktum är att 2012 varit ett mycket bra år för restaurangbranschen.

...bra år för branschen med ökad omsättning och ökad sysselsättning, säger Eva Östling Ollén.

 

Nu, bara några månader senare finns inga pengar att höja lönerna med. Visita förnekar sig inte. Det är samma sak varje avtalsrörelse. Jubla utåt. Sparka inåt.

Almosor är inte lön

Ringer man till det lokala avdelningskontoret och frågar efter sitt kollektivavtal kan man vara säker på att få svar. Vi har kollektivavtalen för hela branschen, och dessutom för alla år vi funnits. Och för de som är intresserade är det väldigt trevligt att gå igenom kollektivavtalen som våra kamrater i branschen jobbade på för nästan 100 år sedan.
Där återfinns bland annat en fråga som fortfarande gäckar branschen: frågan om dricksen. Idag är dricks inte en facklig fråga alls. Vi har kommit långt i att motverka att de arbetande i branschen ska få sin lön från välvilliga gäster istället för från sin arbetsgivare. Idag har vi minimilöner, OB- och övertidsersättningar. Det ska vi vara glada för.

Men ibland hörs susningar om varför branschens löner är låga, kopplat till just frågan om dricks. En del menar att lönerna är låga för att de ju ändå fylls ut med dricks och att det ska vara så. Att facket kanske till och med borde lägga sig i frågan om dricksen, distrubuera den lika till alla och göra den "rättvis".
Att skipa rättvisa är förstås alltid lockande. Men dricks är inte rättvisa. Dricks är gåvor, almosor, från gäster. Systemet härstammar från början av nittonhundratalet då branschens personal bara kunde förlita sig på just dessa gåvor för att överleva. Som tiggare och arbetare i kombination. Så ville arbetsgivarna ha det då.

I arkivet hittade jag branschens kollektivavtal anno 1922 som bjöd på en bra ögonblicksbild av hur systemet såg ut då:

 

Idag har vi visserligen kommit långt ifrån ett lönesystem som bygger på almosor från gäster. Men ibland är retoriken från arbetsgivare skrämmande lik den som hördes då, för nästan hundra år sedan. Lönerna är för höga. "Ni får ju dricks också".

 

Vi kämpar fortfarande hårt för att få upp våra löner. Men det är just det vi vill ha: löner. Inte almosor. Inte gåvor. Vi kräver inte lön från gästerna. Vi kräver det från arbetsgivarna, det vill säga de som tjänar pengar på vår arbetskraft.

Dessa krav är inte orimliga. Inte i någon annan bransch förväntas personalen förlita sig på almosor för att klara sig. Sjuksköterskor sträcker inte ut handen och väntar på mynt och sedlar från den sjuke, butiksbiträden förväntar sig inte att vi lägger en tjuga extra när vi handlar i affären.

Dricks är roligt och kul att ha för de som får den. Men den ska inte blandas ihop med lön. Lön är lön.





Kuriosa i ämnet från 1942:

I skuggan av den Svenska modellen

Attityden till den facklig verksamhet är ofta sämre ju mer otrygg branschen i sig är eller ju mindre marginalerna är för arbetsgivarna. Att agera fackligt mot en arbetsgivare kan ses som angrepp mot arbetsgivaren, personligt. Facket utmålas som maffia. Det är vi som skadeståndsfäller och kräver in förlorade löner. Det är vi som ställer krav på fungerande, säker - och dyr - arbetsmiljö. Det säger sig självt: smakar det så kostar det. Varken schysta löner eller schysta villkor kommer gratis. Och i strävan efter en bättre bransch kan skarpa lägen mellan fack och arbetsgivare ofta resultera i stora vinstbortfall för enskilda arbetsgivare. Det är maffiametoder, enligt många. 

Maffiametoder.

Under avtalsrörelsen i juni skrev jag om hur våra fackliga förtroendemän- och kvinnor hotades med konsekvenser för att de pratade om facklig organisering efter att varsel var lagda. 
Vi är sådana. 
Sådana som får ta hoten och skiten för att vi vill skapa bättre liv för våra arbets- och branschkollegor. Många av oss orkar inte och tvingas ge upp. Vi som ändå fortsätter kan, på många arbetsplatser, vänta oss en arbetsvardag som är något annorlunda än en vanlig kollegas. Där är det vi som är den andra sidan. Motparten med stort mot. Jargongen blir lite hårdare. Löneutvecklingen lite sämre.


Jag har aldrig varit naiv när det gäller det fackliga arbetet, varken vad gäller min egen arbetsplats eller mina fackliga kollegors arbetsplatser. Historierna är för många för att det ens ska vara möjligt att blunda för den verklighet som råder. 


Jag kommer allt för väl ihåg när jag själv vikarierade som ombudsman på vår avdelning. Hur jag hade kallat till förhandling i ett rättsärende och blev uppringd angående det av det ombud som skulle förhandla för arbetsgivaren. Vi pratade om ärendet i sig i ungefär fem minuter. "Du gillar det där med arbetsrätt va?", frågade han. "Ja", svarade jag; inte så konstigt att vara intresserad av arbetsrätt i den fackliga svängen. "För jag har kollat upp dig", fortsatte han. Känslan började bli olustig. Jag styrde om samtalet och pratade vidare om ärendet. Han fortsatte.
"Du har ju en son på tre år". Hjärtat hoppade över ett slag.

Sedan jag började arbeta fackligt har jag hört ombudsmannakollegorna berätta om uppskurna däck. Om telefonsamtal och påringningar till hemmet med hot om konsekvenser och våld. Medlemmar som hotas eller blir erbjudna svarta pengar för att släppa "det här med facket".
Och så i onsdags blev en av våra ombudsmän i förbundet slagen till golvet under en förhandling.
Alla hot, alla telefonsamtal, alla påringningar och subtila varningar bleknar i skuggan av ett våld som sträckt sig till att nu bli fysiskt. Det som inte får hända hände.

Restaurangbranschen är inte unik i detta. Men det som händer i branschen kan vara, och bör dessvärre nog ses, som en fingervisning på ett nytt Sverige. Ett Sverige där våld och hot mot fackliga är vardag och där toleransnivån för detta är tillräckligt hög för att låta det fortskrida.
Ett sådant Sverige vill jag inte ha. Ett sådant Sverige kan jag aldrig acceptera.

I många länder bedrivs den fackliga kampen under hot. Allt för ofta måste fackliga betala med sina liv för sin kamp. En gång i tiden kunde det vara förenat med livsfara att strida för sina arbetskamraters rätt också i Sverige. Den tiden var för länge sedan. Sverige har länge varit ett land med en stark facklig rörelse och med ett klimat på arbetsmarknaden där det är naturligt att förhandla och kompromissa. Därför är den utveckling vi ser nu inte en utveckling att bortse ifrån. Den är ett steg tillbaka - och ett steg är över hundra år.

Sveriges arbetarrörelse har mycket att vara stolta över. Det som nu händer i skuggan av den stolta svenska modellen måste stävjas. Låt de riktiga maffiametoderna uppdagas. Och stoppas.

Vård och schysta villkor inga "tillval"

Hotell- och restaurangfacket organiserar papperslösa arbetare sedan i november förra året, då kongressen beslutade att öppna för medlemskap även för denna grupp. Initiativet, motionen som gick igenom, kom från vår avdelning och drevs igenom mot förbundsstyrelsens förslag om avslag. Ur HotellRevyn, från kongressen:

- Det här är ett ställningstagande i ett samhälle som går mer och mer åt ett högerextremt håll, säger Katja Ojanne, som talade för de papperslösas medlemskap. 

Förbundsstyrelsen påpekade att det är svårt att ge ett medlemskap med fullt värde till personer som inte kan ta del av exempelvis försäkringspaketet. Att personerna i rättslig mening inte är anställda gör det också svårt att ge dem hjälp fullt ut. 

- Våra kamrater i Fastighets och Livs klarar det, de papperslösa har inga personnummer där heller, sa Jenny Bengtsson.

Att papperslösa ska äga rätt att inneha medlemskap i vår fackförening är en självklarhet. Det främjar likaprincipen i vår bransch och det sänder dessutom en signal till arbetsgivare som använder sig av papperslös arbetskraft att vi försvarar också dessas rätt.

En annan viktig del i detta är rätten till vård för papperslösa, som har debatterats länge.
Jag har tidigare skrivit om detta i bland annat HotellRevyn:

Sverige har tidigare kritiserats av FN gällande brott mot de mänskliga rättigheterna i hanteringen av papperslösas rätt till sjukvård. Kritiken är skarp men också befogad - sjukvårdens uppgift bör vara att ge vård, inte att sortera människor utifrån legal status. Fackföreningarnas uppgift bör vara att stå emot förtryck, modernt slaveri och orättvisor på arbetsmarknaden, utan att göra skillnad på människor. 

Jag hade också en insändare i Tidningen Arbetet i ämnet, efter att migrationsminister Tobias Billström kommenterat sin syn i vårdfrågan. Detta var bara ett par veckor sedan. Repliken vittnar om en människosyn som inte på något sätt hör hemma i vårt samhälle.

Vi är medlemmar i FCFP - Fackligt Center För Papperslösa och har otaliga exempel på hur papperslösa kämpar för överlevnad och uppehälle och hur dessa många gånger blir extremt utnyttjade på de arbetsplatser de befinner sig. 

För oss står det klart att varken vård eller schyst och lika behandling på arbetsplatsen är några tillval. Det är fundamentala och grundläggande rättigheter. I detta är härkomst oväsentligt. Människors lika värde är det däremot inte.