onsdag 16 maj 2012

Strandade förhandlingar och miljarderna som "försvann".

Anmärkningsvärt idag är att vi nu tvingas stranda förhandlingarna mellan oss och Visita (fd SHR).
Trots att sju inbokade förhandlingsdagar passerat har Visita (tidigare SHR) och HRF bara träffats vid två tillfällen om sammanlagt 2 timmar och 31 minuter. Mötena har varit helt fruktlösa eftersom Visita inte vill diskutera de allmänna villkoren i avtalet.
Samtidigt går samma arbetsgivarorganisation ut med glädjerop: "fler sysselsatta i branschen efter halveringen av restaurangmomsen". Först och främst är det, enligt Visita, småföretagare som har kunnat anställa.
Det är ju givetvis positivt. Passar på att lägga till ett par rader ur HRF:s exemplariska rapport "Att dela med sig av kakan – en rapport om lönsamheten i hotell- och restaurangbranschen"
Rapporten visar att 40 procent av de anställda inom restaurang arbetar på 3 procent av företagen. Inom hotell och konferensanläggningar arbetar 60 procent av de anställda på 8 procent av företagen. De småföretag som har sämre lönsamhet, har få, eller ofta inga, anställda.
Till detta ska vinstuttagen i branschen läggas:
Ur ett sysselsättningsperspektiv domineras hotell- och restaurangbranschen av ett mindre antal mycket stora företag. Dessa företag, som inte sällan är multinationella koncerner, gör stora vinster. Endast de hundra största företagen gjorde år 2010 en samlad vinst på över 2,3 miljarder kronor och omsatte över 39 miljarder.
Ja, det finns pengar i branschen. Ändå anser Visita föga förvånande att HRF ställer orimliga krav med hänvisning till att den procentuella löneökning vi kräver är dubbelt så stor som industrins.
Här är ett enkelt räkneexempel som visar varför vi gör detta:

  • Löneökning på 2,6% på industrilön på 32 000 kronor: 832 kronor
  • Löneökning på 2,6% på restaurangbiträdeslön på 19 000 kronor: 494 kronor

Det är skillnad på procent och kronor. Vi betalar till exempel hyran med kronor. Vi betalar mat med kronor. Vi betalar förskoleavgifter, SL-kort och räkningar med kronnor. Och vi vill ha löneökningen i kronor.

Vi är lågavlönade som det är.
Vi ska inte behöva stå tillbaka löne- och villkorsmässigt medan branschen ökar i omsättning. Det accepterar vi inte. Det förtjänar vi inte.

Lådorna har anlänt till avdelningen. Vi väntar.